efter fyra koppar kaffe, en riskaka och alldeles för många cigg så börjar jag komma tillbaka till verkligheten igen.
nej, jag skiter i sociologi-helvetet just nu. det är inte det som gnager i mitt huvud.
Det finns en person som jag blir otroligt svag i knäna av, som får mina ögon att le, mitt hjärta att bulta hårdare än hårdast. ja, jag är kär :)
men. (tyvärr så finns det ett MEN)
det finns någon annan samtidigt som jag trodde att jag inte skulle tänka på mer. som får mig att gå sönder inombords, mina ögon att fälla ett par tårar, mitt hjärta att hoppa ur led. trots det!
älskar jag
denna människa så otroligt mycket att jag knappt kan förstå det själv...
allt har blivit väldigt konstigt just nu och jag vet inte om jag verkligen orkar med det?
det som var så bra och mysigt, vi var vänner.
o nu..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar