tentaplugg för hela slanten blev det idag. satt i bibblan och bara plöjde genom böckerna, skrev så pennan glödde och överbelastade hjärnan ex antal gånger i nästan fem timmar. wehoo!
känns bra att verkligen ta tag i det och inte bara ha tankar på det. orkar inte utsätta mig själv för pluggpanik i sista minuten en gång till.
julen närmar sig med stormsteg (bokstavligt talat, eftersom det är snöstorm ute) och jag längtar faktiskt hem till familj o vänner nu. känns som om det var hundra år sedan sist.
tror inte att jag har fattat det innan, men idag slog blixten ner i huvudet på mig och jag kom på mig själv med att verkligen inse att jag är vuxen nu.
jag menar, jag har flyttat hemifrån, jag studerar på högskola och jag lever mitt eget lilla liv. det är verkligen jag själv som styr var jag sätter ner mina fötter - vilken väg jag väljer att gå. även om jag faktiskt har en liten tro på ödet så undrar jag ibland vad det är för fel på det...? ödet alltså.
ibland slås jag av tanken att ödet faktiskt (om det nu finns) är orättvist.
om det nu var ödet som avgjorde att min mormor och farfar skulle gå bort innan jag hann säga det där som sägs alldeles för sällan så borde jag få en chans till, DE borde få en chans till om inte annat. varför ska något obestämt bli bestämt av något som ingen kan råda över? eller ens ändra på?
eller kan man ändra på sitt eget öde? har jag den valmöjligheten?
varför valde då mormor att dö, hon som hade så mycket att leva för, att älska?
fast man kanske bara kan bestämma över sitt eget öde genom att välja var man sätter ner fötterna, inte vilken mina man råkar trampa på...?
kindpuss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar