ibland klarar jag verkligen inte pressen, jag finner mig själv sittandes på golvet i ett ångest tillstånd som får hela världen att gunga. alla tankar snurrar runt runt runt och på något underligt sätt hinner jag inte med..? jag funderar mycket på mormor just nu, om hon finns med mig, lägger sin hand på min axel när jag tvekar, är rädd eller ledsen och säger att: allt ordnar sig, du är en stark flicka - jag tror på dig.
jag tänker mycket på mina vänner från gymnasiet, vänner som jag har vänt ryggen till och inte låtsas se längre, för att jag inte orkar. jag packade mina saker, sa aldrig riktigt hej då o sen var jag borta. funderar på om de saknar mig, om de fortfarande önskar att jag bara fanns ett litet sms ifrån..? fast det kanske är jag som önskar att de vore det? nära igen på något sätt. sådär tajt som det var i nästan tre år. jag saknar dem otroligt. alla roliga saker vi gjorde, alla pinsamma stunder vi hade, alla ord vi sa till varandra.
jag tänker på mina forna lärare, som gett mig både ris och ros i snart tjugo år. som har funnits där, lyssnat och försökt att hjälpa så gott de kunnat. och en del andra som vägrade ens se mig för den jag var. som gav mig en blick som egentligen sa allt de inte hade mod att öppna käften för att säga.
jag tänker på klottret som fanns på toaletterna: ALLA FLATOR SKA DÖ!
och den gången det stod skrivet på mitt skåp att jag var en hora som inte var värd att leva. eller den gången jag mötte mina fiender i ögonen och vägrade sluta kämpa. även fast jag visste att jag skulle förlora...
hemskt är det, men idag när jag ser en statusuppdatering på facebook om hur mina mobbare från högstadiet inte mår bra, inte klarar av att växa upp så kan jag inte hindra mig själv från att brista ut i skratt! Titta hur det gick för mig, den ni tryckte ner och förkastade, hatade och spottade på. här står jag nu, med kronan på mitt huvud och spiran i min hand. segern är min, segern är min, jag har vunnit. segern är min!
det kanske inte alltid ska vara lätt, enkelt och harmoniskt. men jag försöker.
tar det i min takt. så som jag själv vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar