oskylldig

jag såg dem i ett nytt ljus
i skuggan
av mig själv

de som infekterar
river upp
kliar överallt

tvingas bära
alla dessa minnen
tungt

vill riva loss
aldrig mer se
bli blind

jag älskar
det vita
svarta

blad som rispar
skriken ekar
munnen sys ihop
glöm bort
svårt mitt i kaos
minnen

finns alltid kvar
här brevid
varje dag

rött och silver
spräckt och lagat
gammalt och nytt

alla de
i ett nytt ljus
av skuggan från mig själv

men jag är
fortfarande
inte skylldig

oskylldig
till
eget lidande