vissa med sprickor, andra utan en enda repa

tittade igenom mina gamla konversationer på BRIS chatten för många många år sedan och hittade ett par rader som jag skrivit för många många år sedan...

"ensam är stark.. pyttsan, känner mig klen som en utmärglad åsna"

"nice, vad kmr härnäst? ett örngott att trä över huvudet för att slippa se mig själv i spegeln?"
(kommentaren kommer från att vi kom fram till att mitt hjärta var ett lapptäcke)

"alla andra som bara har puddig i huvudet och inte fattar någonting"

även om dessa rader kommer från ett minne som är fyllt av sprickor så får det mig att le en aning :)

jag var klok redan på den tiden och jag visste vad jag kände.

men minnen är alltid minnen, vissa har sprickor, andra har inte ens en repa.

kindpuss.