jag är tvungen att stänga av musiken ett tag för att kunna höra mina egna tankar.
jag hör, men jag vet inte vad jag hör.
som när man var liten och skruvade på radion så att två stationer och lite brus hördes samtidigt.
jag försöker skruva och skruva och skruva och skruva och skurva...
men det hörs bara massa brus i mitt huvud. jag vet inte vad som har hänt, igår mådde jag bra. och idag orkar jag knappt häva mig upp på benen. kryper fram till badrumsskåpet, känner tyngden från min vassa älskare i min hand. men jag stannar upp och stirrar in i min spegelbild.
hör ett svagt rop på hjälp från andra sidan av mig själv och någon som lägger en hand på min axel och viskar lågt i mitt öra: "du vill inte, du kan inte, du vågar inte"
vad har hänt med mig?
har jag blivit likgiltig inför min vassa älskare?
varför gråter jag utan att tänka på det jobbiga eller den smärtande sorgen?
förstår inte.
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar