lite funderingar

jag har tråkigt.
eskilstuna är staden jag alltid drömt om, jag har flyttat hemifrån och lever livet. men vissa stunder finns det verkligen ingenting att göra. kanske har jag dålig fantasi eller så blir jag bara rastlös när mina vänner har saker för sig som inte inkluderar mig själv. jag vet inte.

jag har lite tankar som flyger runt i min skalle dag ut och dag in. men jag är antagligen för liten för att egentligen förstå dem själv. för liten i ålder, för liten för att jag ännu inte gjort allt jag skulle vilja ha gjort.

mina vänner pratade idag om dödlighet. jag som ganska mycket yngre än dem ser mig själv som odödlig. "det händer inte mig" "jag kan göra såhär utan att det händer något" "jag påverkar ingen annan"
och det fick mig att börja fundera.
hur betydlig är jag egentligen? skulle livet fortsätta om jag inte fanns kvar? hur skulle vänner och familj gå vidare?
jag vet att min mamma och pappa... nej, jag vet inte hur de skulle reagera förutom en ursinnig sorg och ändlösa tårar, kanske skulle de överleva, kanske inte.
men mina vänner? de jag har träffat under det senaste året, skulle jag lämna ett tomrum, har jag lämnat ett avtryck hos dem som får dem att känna sorg och förtvivlan?
eftersom jag ser mina nya vänner som min familj (eftersom min familj finns på annan ort) så önskar jag att de skulle känna en saknad.


jag vet hur det är att förlora någon som betyder mycket för mig, jag vet vad sorg och tårar innebär.
mer behöver jag inte säga.

and for the record, jag har inte tänkt att lämna detta liv. även om det kan slå mig med häpnad över hur svårt det kan vara ibland :)

kindpuss.