"jag flyger iväg som ett pappersflygplan"

sitter i min säng.
väntar på att tiden ska gå fortare, men det händer inte.
det är mycket som inte händer...
... som jag vill ska hända...

längtar tills imorgon varje dag. bara för att slippa den dagen jag vaknat till.
ja, jag är ledsen. (vill du inte läsa om min förbannade deppighet kan du klicka på krysset i högra hörnet redan nu)
jag vet inte hur jag står ut. jag vet inte hur jag orkar.
Lisa sa en gång till mig: Alice, du är så galet stark!
kanske är jag för stark för mitt eget bästa? jag vill inte att min fasad ska rasa. jag vill inte att ni ska se min skörhet, min ensamhet eller min sorg. allt det som gör ont sliter inom mig.
jag har för mycket känslor jag inte vet hur jag ska hantera. jag vill tro det finaste om alla, men jag luras av mig själv. svart dimma som får mig att tvivla. tvivla på att ni finns där.
men jag försöker, jag lovar.
tänker för mycket, funderar för mycket. njuter inte av nuet. kan inte njuta.
och nu har jag lärt mig att hålla tyst. att svälja och inte klaga.
men jag vill bara skrika rakt ut hur hemskt allt känns, hur tungt det är inom mig.

men kommer ni att höra mig?
kommer ni att lyssna?