jag kan inte

om tjugo minuter landar jag i trygga Nyköping igen, staden jag har lärt mig att hata, som har lärt mig vad hat är. men jag har min familj där, där finns min trygghet.
våndas fortfarande över att jag inte orkar. min kropp har gett upp hoppet om mig.
förlåt, men allt är verkligen piss just nu. jag ser ingen anledning att gå upp ur sängen på morgonen längre. hoppet finns inte kvar.
jag finns inte kvar, det är bara ett skal som ler utan lycka.
tårarna har återigen blivit min bästa vän.

jag klarar inte detta själv längre.