det känns som om jag nu har börjat på ett nytt kapitel i mitt liv. jag inser nya saker och ting om mig själv för varje dag som går. det kanske heter att man börjar växa upp?
jag är ingen liten flicka längre även om jag ibland bara vill krypa upp i mammas famn och gråta ett par tårar när livet hugger till i bröstet, nej, jag är en ung kvinna och jag har ett eget liv att utforma och leva. jag måste hitta min egen väg, min egen plats och framförallt mitt eget värde i den här världen.
jag vet, mina senaste inlägg har handlat mycket om det existentiella - men det är just där som jag befinner mig. det är just det här jag funderar mycket på. livet, vad det har att erbjuda och hur jag själv ska få plats i det.
jag tror att jag kan säga idag mer VEM jag är än vad jag kunde för ett år sedan då allt bara var grötmos i huvudet. men jag antar att man måste ta sig igenom allt det där moset för att sedan kunna uppskatta när det inte är mos på vägen man vandrar.
jag vet inte om jag kan säga att jag saknar något här i livet, förutom min älskade mormor som inte finns hos oss längre och den där pojken som jag verkligen älskade för ett par år sedan. men jag trånar inte längre efter saker o ting (o då menar jag inte materiella ting). jag tänker att om jag bara tar det lite som det kommer, om vi tittar på det här med kärlek, så kommer det att komma till mig när jag minst anar det, o då får det väl vara så då. så länge jag är lycklig nu, varför ska jag längta efter mer. eftersom de där "mer" bara gör mig olycklig när jag inser att jag inte har det?
usch vad jag babblar på...
men jag behöver ventilera tankar jag egentligen inte kan sätta ord på i mitt huvud :)
kindpuss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar