ibland önskar jag att jag var mer spontan. våga göra saker vind för våg utan att egentligen tänka på varför eller ens tänka på följderna. ta en dag i taget och njuta av den som om den vore min sista.
tråkigt nog gör jag aldrig det. det är lite "same old, same old" hela tiden.
jag önskar att jag var mer äventyrlig. jag tyr mig till det trygga over and over again. för att det känns bra. men någonstans gör jag uppror mot mig själv. att slåss mot sig själv är inget paradis.
ena stunden är jag king of the world och nästa inte ens värld luften jag andas.
vet egentligen inte vad som är värst, att älska mig själv med vetskapen om att jag snart kommer att hata mig själv? eller att hata mig själv och inte se något ljus på tunneln...
jag förundras av mina vänner som verkar ha allt det där som jag önskar jag var.
det kanske inte är värt det..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar