har åter igen släpat mig till skolan för att sätta tänderna i omtentan och hemtentan.
visserligen har det gått ganska bra och jag har kommit en bit på väg.
men jag vet inte. det ända som håller mig flytande är att jag ska bli beteendevetare.
jag ska starta mitt eget behandlingshem.
var ute och sprang en runda igår. jätteskönt.
mitt ute i ingenstans pushade jag mig själv till bristningsgränsen.
jag skrek inombords och inbillade mig att jag inte sprang för att springa utan för att springa ifrån mig själv och mina problem.
det känns bättre idag, så någonstans mitt ute i Eskilstuna ligger nu en del av mig själv och ruttnar bort.
mina problem etsade sig fast i skuggorna från gatlyktorna.
men jag har fortfarande knivar i händerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar