det kanske måste göra så ont ibland för att man ska uppskatta när det inte finns knivar i hjärtat. kanske måste man gå igenom träsket för att kunna njuta av att kunna springa fritt på ängen senare.
men jag känner att jag har varit i träsket lite väl länge just nu. jag orkar inte hålla på längre.
fast det handlar kanske om att skaffa sig erfarenheter i livet.
vad nu livet går ut på, när det inte går min väg.
jag försöker, men det är svårt att se mina mål och mina drömmar. jag vet inte vad jag egentligen vill längre. eller jo, jag vet vad jag vill ha, men det jag önskar och hoppas på känns så långt bort. så avlägset.
har haft ett par tuffa veckor som verkligen har fått mig att nå botten. men jag har bestämt mig för att börja klättra upp igen. jag tänker inte ge upp hoppet om mig själv eftersom hoppet är det sista som lämnar människan.
hur vet jag inte ännu. men jag ska nå mina drömmar.
jag ska leva mitt liv.
jag ska bli lycklig.
sänder ut ett speciellt tack till Niklas som verkligen har funnits vid min sida genom detta träsk.
tack. det betyder.
kindpuss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar