har en konstig molande känsla inom mig.
kan inte riktigt sätta ord på den.
något som jag behöver, men jag vet inte vad jag är i behov av?
ser människorna runtomkring mig som ett stort dimmigt moln.
saker och ting flyter ihop till en grå massa utan konturer.
känner mig genomskinlig.
jag har bosatt mig i mina mjukisbyxor och ett stort linne.
dricker alldeles för mycket te och röker för många cigg.
skapar min verklighet genom illusioner av någonting vackert.
men jag lever inte i min verklighet.
jag studerar den på avstånd och undrar hur det skulle vara att leva i den?
att vara sådär perfekt som jag önskar, att tillvaron skulle vara sådär underbar som den verkar vara på film.
ni vet, som när man går på gatan och ljuv musik spelas i bakgrunden.
fast. kanske borde jag vara tacksam över det liv jag lever.
menar, har mycket som andra bara kan drömma om.
trots det. även fast jag vet det.
så tvivlar jag.
sjunker stundtals ner i ett mörker och jag blundar för att glömma.
sätter händerna framför ögonen
"ser inte jag dig så ser inte du mig"
allt i ett ihopkok av något jag hoppas ska vara fantasier
som tillslut brutalt visar sig vara sanning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar