sitter och känner mig som ett känslomässigt vrak.
tankar och känslor som jag tryckt undan har fått komma fram.
steg för steg tar jag tag i, och reder ut någonting som gör fruktansvärt ont.
jag säger Aj. reser mig ur askan och tar gråtandes några steg till.
det kommer att ordna sig.
man måste bara tala samma språk med de som finns nära och betyder mer än ord kan förklara.
... den där kuratorn är en jävel på att hjälpa mig läka...
kindpuss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar