at ease

egentligen finns det inte så mycket ord.

jag har kommit till en punkt, en korsning, ett vägskäl, you name it
där jag någonstans har insett att ord inte längre är min starka sida.
mitt esse.
som det en gång varit.

ibland finner jag mig själv sitta och bläddra i alla mina gamla block, små anteckningsböcker, mina scrapbooks och funderar på varför jag inte alls känner samma kreativitet längre?
varför skriver jag inte lika mycket som förr?
varför kan jag inte handskas med orden så som jag en gång varit mästare på?


kanske för att jag lärt mig bemästra orden på mina läppar
och för att en bild säger mer än tusen ord...

kindpuss.