walking down memory line

under min lite grova städning fastnade jag bland mina gamla dagböcker.

detta skrev jag sommaren 2003, jag var tolv år:

jag låg & tänkte på att jag ska någon gång föda barn. jag ska gifta mig. jag ska fylla 40. jag ska ha 40-års kris och jag ska jobba?
men om jag inte vill göra allt det här, jag vill licksom va kvar som barn (typ!) ! jag vill inte bli vuxen, det är jhu precis som man säger "va barn så länge du lever" men det går jhu inte?! jag är hellre barn/ungdom änen gammal kärring!


någonstans.
har jag faktiskt rätt. jag minns att innan jag skulle fylla 18 hade en kris. jag insåg att jag nu lämnade barndomen bakom mig och tog ett stort steg in i vuxen världen.
och nu...
jag tror att jag klamrar mig fast i mitt barnjag så hårt för att jag egentligen är livrädd för framtiden.
 

kindpuss.