skjut mig

stundtals blir jag så förbannat förbannad på mig själv.
ilskan kommer från ingenstans. och stubinen på mitt tålamod är mindre än en millimeter.
visserligen går det över ganska fort, men när det väl gör det
har jag redan hunnit skrika mig hes, fått nya blåmärken och rivit sönder min hud.

efteråt kommer den där fina lilla känslan som kallas ånger.
i stundens hetta kan jag förstöra så mycket saker utan att jag tänker mig för.
saker som jag egentligen tycker om.
tallrikar, glas, en burk med hudlotion, tavla, böcker, mobilen, mp3:n, en kruka, glasflaska, tv och dvd dosan, hela innehållet i badrumsskåpet...
jag kan fortsätta i all oändlighet.

när allt sedan är över och jag står där mitt i allt som jag kastat omkring mig i rent ursinne,
gör det så ont på insidan.

och jag skäms.
skäms för att jag tappar kontrollen.



allt för att handduken fastnade i dörren.
bara att börja städa då...

...