nästan för bra för att vara sant

dagen började bra. jag har hunnit med plugg, städning och sålt en bok.
till och med lagat en galet god lunch/middag hemma i mitt kök.
eftersom jag hade tiden på min sida idag bestämde jag mig för att cykla ner till hemköp och införskaffa diverse nödvändiga proteinkällor.
mjölk, smör, fond, grädde, ägg och sallad.
en baggis, tar jag lätt på styret, tänkte jag - mitt naiva fanskap - och trampade iväg.

väl ute ur affären igen lassar jag på den ENORMA kassen på styret. hur det kommer sig att vad som skulle bli lite kompletteringshandling blev någon form av storhandling det har jag inte den blekaste aning om.

efter ett antal försök att faktiskt sitta på cykeln, inser jag att min balans inte alls vill samarbeta med cykeln och den ENORMA kassen, så jag bestämmer mig för att leda cykeln hem.
vid varje trottoarkant är jag väldigt försiktig, men så händer det.
på väg ner för en kant bumpar cykeln till lite väl mycket och den ENORMA kassen dimper i marken.

jag ställer ner cykeln på mitt icke fungerande stöd och börjar kravla runt på alla fyra likt en klumpig apa i jakt på apelsinerna som rullar åt alla tänkbara håll.
o shit, äggen! inspekterar äggkartongen en extra gång - phu, de klarade sig.
den ENORMA kassens handtag har sett sina sista glansdagar, knyter ihop de två tamparna och det blev som nytt - perfekt!

på något sjukt vänster lyckas jag ta mig hela vägen hem, släpar den ENORMA kassen in genom porten, upp för trapporna och in i min lägenhet.
väl där ställer jag den ENORMA kassen på en stol och ska börja plocka in varorna i kylskåpet.
när jag lyfter ur mjölken har den gått sönder i botten och hela mjölkkartongen brister och jag finner mig själv stående i en 1,5 liters mjölkpöl.
Moses sitter på mitt köksbord och ser nöjd ut när jag ska vända mig om för att ta en trasa slår i tårna i stolsbenet och skriker diverse svordomar i högan sky.
tänker för mig själv att jag bara ska plocka upp varorna innan jag börjar städa.
så, stående i mjölkpölen tar jag upp och ska lägga in äggen. när jag vrider mig runt slår jag naturligtvis i den andra jävla tå jäveln - tappar äggen och börjar smått grina över min förpestade dag när jag inser att jag står i en ägg-mjölkspöl.

fml.

snipp snapp snut, så var alice förbannade dag äntligen slut.