ett stort steg in i vuxenlivet. med ett leende och en stolthet i bröstet som värmer hela kroppen.
innan var jag kanske blind, eller rättare sagt inte vågade öppna ögonen, inför vad vuxenliv innebar.
nu står jag med båda fötterna på jorden och jag väljer att njuta och göra det som får mig att leva och orka finnas till.
det största momentet hittills i mitt liv har just börjat och jag skakar som ett asplöv. men med beslutsamhet och ett riktigt jävlar anamma så vet jag att jag kommer att ta mig igenom det och komma ut på andra sidan med nya erfarenheter och som en starkare människa.
jag tror att det är lite av vad livet går ut på, att hela tiden växa och bli bättre som person.
men att inte jäkta på den resan. att låta den få ta sin tid. att hinna andas och faktiskt leva.
trots att jag ofta får höra att jag är klok och eftertänksam så medger jag att jag är livrädd.
livrädd för att bli besviken på mitt liv.
fast, det hindrar mig inte från att njuta ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar