Vila i frid älskade Ida

När jag var fem år tog jag en stor silvrig femkrona ur min spargris för att själv kunna betala för min första katt, Ida. Hon blev min bästa vän. Ett tag under min uppväxt var hon min enda vän.
Hon förstod alltid när jag mådde dåligt, la sig alltid bredvid mig i sängen och jag fick alltid gråta ut i hennes päls. Hon plåstrade alltid om mina sår, på sitt eget lilla vis.
Vi gick promenader i skogen, hon följde mig vart jag än gick. Gav mig alltid trygghet och villkorslös kärlek.
Hon älskade mig för den jag var, ställde aldrig några krav och fanns alltid där. Lyssnade när jag behövde prata och strök sig mot mig som för att ge mig en kram.
Varje gång jag kom hem från skolan mötte hon mig redan på vägen, som att hon visste att jag skulle komma hem och gick för att säga hej.

Men så kom den där dagen, som jag fasat för i hela mitt liv.
den dagen då tårarna inte går att stoppa och allt rasar samman.
Att beskriva den kärleken jag haft och alltid kommer att ha för min älskade lilla prinsessa...
omöjligt.

och Ida, jag vet att du har det bra i katthimlen. Jag vet att du sitter däruppe på ditt lilla vita moln och ser ner på mig och jag vet att du resten av mitt liv kommer att krypa nära när du ser att jag behöver dig.

älskar dig, nu, alltid, för evigt.

 

 

 

 

Vila i frid älskade älskade

Ida Chips Karlsson

1995 - 2012

♥