jag ska klösa mig fri

är så förbaskat less på allt. och jag är förbaskat less på att vara less på allt.
människor som ser dig i ögonen och berättar hur mycket de tycker om dig, hur mycket du betyder för dem...
jaha.. o sen då? kastar en näve skit i ansiktet på dig, spottar på dig och sticker i en kniv i din rygg.
eller ännu värre, bara struntar i allt.


ensam, nedgrävd och förstörd.
varför blir allt upp och ner hela tiden? är trött på att ena dagen sväva på moln och nästa kräla i en pöl med lera. det är inte rättvist. det borde inte få vara så. upp o ner som en jävla jojo.
tack o hej, jag orkar inte andas längre. nu skippar jag detta, ger upp. pallar inte bry mig.
dra åt helvete.

nej. nej. nej.

förlåt för min tanke. förlåt för min existens.
det var inte meningen att störa.