två saker...

jag väljer att skriva igen. för att det behövs. för att kaoset inombords är så stort att jag inte längre kan greppa det fullt ut. för att det är två så olika saker som sliter i mig. två helt skilda känslor som krigar emot varandra och jag vet inte riktigt vilken jag ska våga känna först.

sveket. 
som gör så ont och gör mig arg och ledsen på samma gång. som äter mig inifrån och ut. skär sönder allt i sin väg och förstör allt det fina. jag trodde att jag funnit någon att verkligen lita på, som lovade att finnas för mig. som fanns där, en gång. men som valde att vända ryggen till och inte längre se mig. jag vet att det jag sa, allt jag visade av mig själv och mina mörkaste hemligheter stannar där. det är sveket vid något som lovats och sedan inte känns vid som gör att tårarna bränner på kinderna, som får kniven i ryggen att svida.
jag gav så mycket av mig själv att jag efteråt stod helt blottad och kände mig fruktansvärt liten och skör. men jag intalade mig om att jag inte längre var ensam, att saker och ting inte längre var lika tunga att bära, som att dela på en börda. jag försäkrade mig om att jag inte skulle bli lämnad ensam på nytt.
men det var precis vad som hände.
du vände och gick ifrån mig när jag behövde dig som mest.
och det gör ont. 


magpirret.
den där lilla fjärilen som så fridfullt har väckts till liv. som får hela världen att bli suddig och grå utan en annan persons famn. som gör allt så lekande lätt. som får mina kinder att bli röda när dina läppar möter mina. som egentligen inte kan beskrivas med ord. som egentligen inte borde dränkas i bläck.
fast det kan inte hjälpas. för jag ler. jag får känna mig speciell i din närhet. du får världen att bestå av rosa moln och regnbågar vart än jag går, med din hand i min.
det räcker så. det kan ta mig till världens ände.

♥