älskade storasyster

häromdagen tog jag ett djupt andetag och samlade allt mod jag hade.
ringde min syster Jenny. berättade om saker som tidigare varit gömda, som jag valt att dölja.
hade ingen rädsla i kroppen. men var ändå inte helt säker på hur hon skulle ta min "hemlighet".
jag började gråta när jag insåg att min syster, min älskade syster stod och höll om min rygg, stöttade mig helhjärtat och sa att jag borde sagt något tidigare så hon hade kunnat finnas där för mig redan från början.

älskade älskade storasyster, du förstår inte hur mycket detta betyder för mig. hur jag grät av lycka och lättnad när du sa alla de där fina orden.

har inte ens ord att beskriva känslan inom mig.
hur kan jag någonsin tacka dig?