2016-12-05

 

Tidsresor.
Falla och falla tillbaka.

Finna något som fått vara bortglömt. Som för en stund får leva och finnas till. För att känslor aldrig glömmer. 

Radera. Börja om. 

Snubblar på orden. Vet inte vad jag vill skriva. Det kommer inte naturligt längre. 

Jag snubblade över något/någon som fick kroppen att slängas tillbaka i tiden. En välbekant känsla av mörkt kaos. Galenskaper som stundtals viskar i mitt öra och lockar mig med vackra platser. 

Jag hör inte hemma där längre. Jag är inte den Alice längre. Jag har skrivit så många kapitel om dåtiden att sidorna tagit slut. Jag har en ny plats hos mig själv. Jag är inte den Alice längre. 

Eller?

växte jag upp? blev jag någon ny? 

Bär med mig så mycket som känns så avlägset. Har det ens varit en del av mig? 

Alice. Kanske 17 år.

Texter från tidigare känslor verkar så främmande, så hårda och så fulla av ensamhet, ledsamhet och ... 

... så många rop på hjälp. 

önskar att jag kunde resa i tiden. krama om mig själv, be om förlåtelse för det helvete som mitt liv tog mig med på. förklara, att jag en dag kommer förstå varför. att det en dag inte kommer göra ont att finnas till.

en tid då mina lungor fylldes med aska i varje andetag. då musiken var min enda tröst. 

jag minns de små sakerna. jag minns de enorma sakerna. jag minns hur ont allting gjorde. hur min enda tröst kändes. hur fången jag var i mig själv. hur fri jag kunde bli.

de människor som fanns. som gav sig av. de som inte gav upp. de som idag får mig att tappa orden. får mig att falla tillbaka till något jag trodde var förbi.