ältmaja

jag har en egenskap jag inte alls är speciellt stolt över.
en egenskap som gör att jag inte riktigt kan släppa greppet om saker och ting.
o när jag väl lyckats släppa greppet så kan saker och ting plötsligt flyga på mig igen.
borra sig in och hela jag faller ner i marken med en duns för att allt plötsligt blev så tungt.
bördor som jag för länge sedan lämnat bakom mig.
trodde jag.

jag ältar.

just nu orkar jag bara inte med allt. har varken tid eller psykisk ork att grubbla och älta.
pallar helt enkelt inte.
men, likt förbannat sitter jag här och ältar all jävla skit som borde vara försvunnet ur min skalle för länge länge sedan.

and it hurts with every heartbeat

oh, well.
nu hem till Jessika!

kindpuss.