unik på mitt eget (förlamande) sätt

helgen är över och vardagen smyger sig på igen.
och här sitter jag med svullna och kliande ögon. gissar på någon form av ögoninfektion.
känner verkligen att jag har turen på min sida nu för tiden.
eller inte.
så nu blir det att köra med glasögon de kommande dagarna. (damn!)

röd och svullen. fint!

sexigt värre. eller inte.

har föreläsning imorgon, funderar på att stanna hemma.
vill ju inte visa mig såhär.
eller ja, nu har jag ju redan gjort det genom att lägga ut bilder här. haha!

(ja, jag tyckte att jag var hysteriskt rolig och sitter här o fnittrar för mig själv)

((du får avgöra själv om det var kul eller inte))

(((vid närmare övervägande var det inte alls speciellt kul)))

under söndagsmyset hemma hos jessika så kändes det som om tiden gick smärtfyllt långsamt.
jessika påpekade att det kanske var något jag längtade efter, men jag kunde inte komma på någonting.
samma sak idag, tiden har gått långsamt och jag blir snuskigt rastlös. men varför?

---

gick till apoteket idag och hämtade ut min recept längd.
två A4 sidor med massa medicin som jag egentligen inte vill ha. inte vill veta av.
det är så förlamande. jag måste proppa (lite överdrift kanske) i mig massa piller för att fungera.
för att hantera.
varför fick inte jag chansen att vara som alla andra? slippa vara sjuk.
vara normal. som alla andra.
det är ju inte så att jag går runt varje dag och tänker på att jag har en diagnos.
den har blivit en del av mig och jag har lärt mig leva med den.

men ibland vill jag bara vara som alla andra.

kindpuss.