med stora hjälte kliv

jag är min egen hjälte, för jag överlever mitt eget liv. och kanske även för att jag i möjligaste mån försöker styra det.

år, månader, dagar. allt rullar på i en takt som ibland rör upp och ibland lägger ting till ro i en stilla sömn.

We gotta let go of all of our ghosts
We both know we ain't kids no more

en ny resa. en varm resa tillsammans med Henne. Hon som jag så privilegierat fått kalla min i två år. siffror på år som egentligen inte spelar någon roll, evigheten har inget nummer, inget slut. varför räkna när jag kommer få räkna i evighet? löjligt och fantastiskt utan att ens kunna beskriva det. 

sommaren är sig inte lik. ingenting är sig likt. är det jag som förändras eller världen omkring mig som blir något annat än vad jag känner till?