både ledsen och glad

jag vet inte.
vet ingenting längre.
eller jo. lite vet jag.
det finns människor som verkligen bryr sig om och erbjuder sig att hålla i mig när jag väntar på att falla.
otoligt vackert. betydelsefullt.

samtidigt vågar jag inte heller ta deras hand. vågar inte låta mig hållas om.
är så rädd att dra med mig andra i mitt fall. skulle aldrig ha hjärta att utsätta dem för det.
aldrig.

jag är inte en sån som tackar och tar emot. jag lever med tanken att jag ska klara allt allt allt själv och att jag är stark. o kanske har jag tänkt att andra har det så också.
funderar mycket på om människor bara erbjuder en kram för att de vill vara artiga, eller om de faktiskt bryr sig - på riktigt.
och jag vet att ni som läser gör det. men jag kan ändå inte låta bli att fundera.

så är det bara.

tack lotta.

Alice tre glada:

* "dagen-efter" ostbågar
* rita en smile på spegeln i badrumet efter en varm dusch
* Blåsa såpbubblor på andra människor

kindpuss.