paris, sviken och orkeslös

sitter framför datorn i mitt barndomshem med katten i knät och alldeles för mycket katthår i näsan.
om bara ynka tre dagar drar jag iväg till paris.
allt är packat o klart, men jag är inte ett dugg redo. herregud.
känner mig otroligt liten just nu. som teskedsgumman på något sätt..?
jag vet inte.
____

känner mig en aning sviken. men jag blundar och låtsas som att jag inte ser människors "misstag", jag håller för öronen och låtsas att jag inte har hört något och jag sväljer för att inte säga något dumt.

orkar inte tänka längre.
let's ta en cigg och bara vara.

kindpuss.