till er

det finns människor i min stundtals dimmiga värld som gör att jag orkar ta mig upp igen. klarar att stå på egna ben. flyga på mina egna vingar. orkar fortsätta kämpa. för mig själv o mitt liv. för en bättre värld.
för jag vill verkligen inte blunda och se allt det där svarta.
färger gör mig lycklig.
men ibland vaknar jag upp och är färgblind.

trots att jag kan skrika att jag hatar er. vill vara ifred. klara mig själv. så ger ni aldrig upp. ni står kvar. ser till att eran famn alltid är öppen för mig. ni finns. hos mig.

med vilka ord kan jag beskriva hur mycket det betyder för mig?

vissa av er har jag kanske tappat någonstans bakom mig, i ett vägskäl där jag bestämde mig för att pröva mina egna vingar för en stund. men jag kommer alltid att minnas eran värme. kärlek och omtanke. ni kommer alltid att finnas kvar hos mig.

då och då brister mina vingar och jag faller handlöst till marken. men jag är inte rädd längre. jag tänker på er. de jag haft lyckan att träffa. att älska. som gav av sig själva. som var mina ögon när jag var blind. som lät mig kleta mascarakladd på sina axlar. gett mig en undrande blick. frågat hur jag mår. funnits och sagt det där som jag längtar efter att få höra.
det betyder men än ni någonsin kan förstå.

kanske har jag nått botten nu.
jag tror inte någon av er vet vilket trassel som finns inom mig. men ni behöver inte förstå. behöver inte trösta.
jag vet att ni finns här.
jag är redo att kämpa ännu en gång.
för jag vet, jag vet att ni finns inom mig.
och ni betyder mer för mig än ni någonsin kan förstå.
kom ihåg det.