även om jag var helt inställd på att det inte alls skulle gå vägen så hade jag väl någon slags låga med hopp brinnande inom mig. precis nyss har den blåsts ut och det skvätte stearin inom hela mig. fräter.
fan också.
vet inte om jag mest är arg på mig själv eller om jag är ledsen?
ledsen för att jag känner mig som en jubelidiot som inte klarar av ett skit!
förbannade tröga jävla fitt alice som inte kan någonting.
helt jävla värdelös.
men...
jag får väl försöka se det fina i kråksången som min mentor på gymnasiet alltid sa :')
jag har ju faktiskt en ny inneboende att ta hand om :)
Säg inte så. Du är bra <3
SvaraRadera