jag har börjat fundera mycket (visserligen funderar jag mycket varje dag men just nu har jag ett stort focus på en sak).
jag funderar över frågan när man egentligen blir vuxen och vem man verkligen är?
om vi drar parallellen att livet är en väg som vi ska vandra. hur vet jag då att jag är på rätt väg? hur vet jag åt vilket håll jag ska gå?
jag har börjat lyssna väldigt mycket på låtar som handlar om att leva livet och vara stolt över den man är. men om jag inte riktigt har hittat mig själv än då? jag letar fortfarande efter de bitar som ska passa i mitt pussel. alla bitar finns lixom inte framför mig så att jag kan få dem att passa, nej, jag måste hitta dem först, innan jag kan få alla bitar att falla på plats.
kanske handlar det om att jag håller på att växa upp, bli min egen. frågan är ju då "vem är jag?"
länge har jag längtat till att bli 35, varför? ja, för att mina vänner som är äldre verkar redan ha hittat allt det där som jag hela tiden letar efter. de har sitt pussel klart och de vet vilka de är. jag beundrar det. verkligen beundrar.
sen tänker jag mycket på det här med kärlek. jag vill bli kär och jag vill hitta den rätte, men samtidigt, hur ska jag kunna dela mig själv med någon annan när jag inte ens vet allt om mig själv ännu?
jag är helt enkelt inte redo än. eller är det bara ett tappert försök till att försöka trösta mig själv för att jag inte har hittat min kärlek i livet?
jag vet inte, o det är mycket jag inte vet - om mig själv trots mina 20 år.
jag vet att jag inte är en liten flicka längre, men jag är inte säker på att jag är en kvinna.
finns det något mellanting?
kindpuss.
http://www.youtube.com/watch?v=kIuRG31DhWw
SvaraRaderaI'm not a girl, not yet a woman, nynnar*.. Du tar ju fram barndomsminnen här! Eller ja, tidigare minnen iaf! :)
SvaraRaderaSå länge man är en god människa spelar det ingen roll vart vägen tar oss, det är vägskälen som är viktiga. Gör ett val som känns rätt när det behövs göras, och låt det vara annars. Fundera är bra, men att grubbla är dåligt. Det enda måstet i livet är att vi måste dö, annars kan vi göra lite som vi vill. Om du fortsätter att leva ditt liv som den Alice jag känner så kommer det gå bra!
Ålder är bara en siffra, det är bra att längta efter saker, men att tråna är dåligt! :) Visst låter det som att de skrev Bibeln visste något om människan, hahaha, vi beteendevetare vet ju dock att religion handlar om makt! ;)
Jag brukar säga att man först blir riktigt vuxen när båda ens föräldrar gått bort, då är man ofta i en situation där man får agera stöttepelare åt barn och barnbarn istället för att luta sig på sina.
Välj bara vid varje vägskäl så gott du bara kan, så kommer allt ordna sig!
Saknar dig, hör gärna av dig om en fika när du är i krokarna!
Kram Lasse