det finns saker. saker som har hänt som jag inte vill skriva om just nu. saker som jag bär inom mig. som jag tänker bära inom mig tills den dagen då jag inte längre andas. men jag tänker för mycket.
jag är tillbaka i eskilstuna och jag är tillbaka i skolbänken. men det är något som inte stämmer. någonting är fel. jag är mig inte lik. jag har förändrats. kanske på grund av allt som hände precis innan sommaren drog igång. jag kraschade och klarade inte att ta mig upp själv.
min vän sa "vi orkar inte bära dig längre, vi klarar inte mer"
jag vet inte om det sårade eller om det helt enkelt fick mig att tänka om.
jag skäms för allt jag har utsatt mina vänner för. de underbara vänner som alltid finns där, som aldrig vänder mig ryggen.
det känns som om det är ett skal runtomkring mig. som om jag inte riktigt vågar vara mig själv längre, som att jag måste vara tyst och tänka på varje ord noggrant innan jag väljer att öppna munnen.
jag vet inte, allt känns bara så konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar