viss musik får igång tankar och känslor som jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag tycker om eller inte.
en molande längtan efter någon som viskar fina ord i mitt öra och lägger en hand på mitt lår och ler.
drömmer om kärlek och känner någon form av avundsjuka när jag ser andra sådär underbart nykära.
vet inte om det smärtar eller om det bara väcker en önskan om något mer i livet.
kanske blev inte allt som jag ville och kanske har jag haft fullt upp med mig själv för att hinna med allt annat.
kanske blev jag så sårad sist att jag inte vågar ta chansen att möjligen bli sårad igen.
men jag är glad för det jag har, vänner som jag alltid kan skratta med eller gråta hos.
jag är en student som lever livet och jag är aldrig ensam. värme och kärlek finns bakom varje hörn och jag ler, jag skrattar och dansar.
dansar för glatta livet, för att det känns bra och jag vågar visa vem jag är.
på bara tre år har den osäkra, blyga och förstörda alice fått växa och bli den hon alltid drömde om att vara. och är omtyckt för den hon är.
men någonstans är det inte allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar