"bara när du inte hör, vågar jag säga så"

drömmar som känns så långt ifrån.
tankar som stundtals känns så främmande bekanta.
känslan av att något fattas.
en tomhet som växer för varje dag, en längtan som ändlöst fortsätter bakom nästa mur.
saknaden som river och sliter. som gör så ont.
att förlora sig själv för en stund, glömma verkligheten och drömma sig bort mot det där som aldrig är på riktigt.
besattheten av att finna sin egen väg. att fylla livet med oväsentliga saker som betyder så mycket.
att få vara speciell för någon eller inför något.

tårarna som bränner på kinderna vid uppenbarelsen om att livet inte alls är värt något. bakom själens spegel gömmer sig önskan om äventyr, ett moget och vuxet liv som ska innehålla alla goda och trassliga ting.
men som även döljer den rädsla som så djupt har rotat sig inombords.
rädslan för att aldrig komma någonstans. att bli lämnad ensam mitt i ingenting. rädsla för att växa upp och bli sin egen.
att aldrig få leva på riktigt.
att upptäcka att allt bara är lögn.
att inget blev som det skulle.