vem vet?

mina ord har varit frånvarande ett tag.
kanske för att livet stundtals går i ultrarapid och prioritering i livet måste få ha sin gilla gång.
det lyssnas på musik, det pullsas i snön på väg till jobbet, det diskuteras hyreskontrakt inför flytt, de flesta dagar spenderas med hjärtat och vänner.

kanske har min vardag blivit så vanlig och så enkel att jag inte längre har behovet av att klottra ner allt på en blogg. kanske är jag så nöjd med hur mitt liv ser ut att jag inte längre behöver tala om för hela världen hur jag har det. hur bra jag faktiskt har det. jag har kanske hittat den ro jag behöver, drömmer fortfarande mina drömmar och vet att jag steg för steg vandrar in på ganska stadiga ben in i vuxenvärlden.

kanske sätter jag nu min sista punkt i denna blogg och lever vidare ändå. kanske kommer jag återkomma för att skriva av mig när det behövs. vem vet?

lova mig bara en sak, peeps. ta hand om varandra, var rädda om er själva och lev livet fullt ut.

peace!