att packa en ryggsäck.

ja. där ser man.
här sitter jag nu (eller ja, ligger i soffan snarare) framför tangenterna igen.
det kanske bara är så att jag inte är den som kan lägga mitt skrivande på hyllan..?

vardagen trampar på. med eller utan någons hand att hålla i min.
saker gör ont, lämnar ärr. men någonstans, som en fågel fenix, reser jag mig ur askan som en ny person.

o ny person tror jag verkligen att jag blivit.
helt från öppen gata har jag upptäckt drömmar jag tidigare inte vågat drömma, eller ens erkänt att jag drömt om tidigare i smyg.

de mindre sakerna som handlar om att spara långt hår, börja klä mig i klänning/kjol, skaffa fina naglar och lära mig hur man på riktigt använder en locktång. 
de små sakerna så som att gå en målerikurs/konstkurs, bli klar med skolan, få ett fast jobb m. m 

men, de stora drömmarna (som jag hoppas kan slå in om ett år eller två), packa en ryggsäck och ge mig ut i världen. utan måsten, utan bestämda mål, utan planer utan göra och bestämma mig för något i stunden. Leva fritt, på egen hand under ett år eller ett halvår.
se vackra platser, upptäcka kultur och träffa nya spännande människor.

många gånger har jag skrivit att detta just är drömmar och att jag är för klok för att säga att drömmar är till för att förverkliga.
många gånger har jag tänkt "inte kan väl lilla jag göra något sådant?"
men denna gång ger jag mig själv en knäpp på nosen och nästan skriker "DET KAN DU VISST!"

så, det som gäller nu (som någon slags buketlist till mig själv för det kommande året) är att jobba, jobba, jobba, jobba och plugga.
utan att plugga blir jag inte klar med skolan, utan skolan får jag inget fast jobb, utan jobb får jag inget jobbjobbjobb, utan jobbjobbjobb får jag inga pengar till att uppfylla den där drömmen om att packa en ryggsäck och ge mig ut på egen hand för att se världen.


PEace!