en ständig förändring

jag har en dagbok fylld med klotter. ord som betyder och har en mening. mina tankar och känslor blir förevigade i en svart bok med hårda pärmar. minnen jag aldrig vill glömma och minnen jag önskar jag kunde glömma.
det slog mig för någon dag sedan att mina ord inte fått leva sitt eget liv på länge. kanske har jag inte haft behovet av den trösten. men nu kanske det är allt jag behöver. kanske är det vad jag egentligen alltid behövt men inte förstått hur mycket mitt skrivande betyder för mig, hur mycket det hjälper mig på vägen mot det lyckliga liv jag så ofta drömmer mig bort till. drömmar som fortfarande handlar om att resa på egen fot, upptäcka hur mycket som finns bortom mig. tankar som fastnar i bläck. hur jag stundtals hatar det liv jag lever idag, hur mina ensamma tankar plågar mig men även hur jag allt som oftast älskar mitt liv, hur jag ibland slås av hur kloka och fina mina tankar och känslor är.

Allt är en ständig förändring, även jag som person. jag lär fortfarande av mina misstag och ser inte hinder som omöjliga att ta mig över. svårigheter jag går igenom har idag ett syfte jag aldrig tidigare sätt. min pappa sa alltid till mig när jag var liten, det går över tills du gifter dig. och det ligger idag en sanning i det jag tidigare inte förstått. som sagt, allt förändras och det är bara jag som kan se till att den förändringen blir till min fördel snarare än en fallgrop.

WE ALL HAVE SCARS,

WE ALL HAVE STORIES.

 

 

Jag vill önska mig själv lycka till på den resa jag gör, resan som är hela mitt liv. jag kan inte längre se allt med svarta och blinda ögon. kan inte fly för att det är det lättaste att göra för att slippa känna och tänka på allt som ständigt förändras omkring mig. kan inte stå stilla och titta på när mitt liv försvinner ifrån mig...