livet är ett spel.

saker gör ont. ont hela tiden. förändringar och förväntningar ändrar skepnader och blir något helt annat än det jag först trodde. Livet är ett spel om att få må bra eller inte.
Alla kämpar vi på olika sätt. Jag på ett vis och du på ett annat. Vi är alla olika, vill olika saker och strävar efter olika saker.
Jag sitter här och skriver, för det är något jag tycker om att göra. mitt sätt att uttrycka mig, förmedla mig själv. ta mig själv på allvar.

Min pappa sa alltid att jag en dag säkerligen skulle bli författare. O även fast jag inte har ett förlag som ber att få publicera mig så har jag skrivandet kvar. jag är en författare, jag sitter ju här eller hur?

Foto: Alice Karlsson

Varje dag kämpar jag för att få vara den jag är. inte att samhället ställer krav på den jag är och vill förändra mig. snarare att den inneboende demonen jag bär runt på ryggen dagarna i ända klöser och vill ta sig in innanför min hud. ibland kan jag inte hålla tillbaka, blir någon helt annan. tappar mig själv och agerar helt utanför mina egna ramar. jag vet hur jag vill vara, hur jag vill spendera tid och med vem. Ändå är det dessa personer som lyckas göra mig mest illa, för de är dessa jag älskar högst. som jag vet älskar mig tillbaka minst lika mycket. En person som i mina ögon inte är värd att älska kan heller inte såra mig, för det betyder ingenting. Att skapa ett sår hos någon betyder inte att jag vill skada den personen, det betyder att det jag gjort eller sagt betyder mycket för den personen, så pass mycket att denne tar åt sig och tar till sig. jag väljer att vända på smärtan och försöka se kärleken bakom den. som igår, jag grät och Hjärtat vände sig bort. inte för att hon inte ville trösta, utan för att hon älskar mig så mycket att hon vill mitt bästa. Hennes uppfattning då, var inte att såra mig och göra mig besviken, det var att det kunde ha varit enklare för mig att hantera situationen om hon vände sig bort. som sagt, vi är alla olika och vi väljer att se på saker olika.
ganska fantastiskt ändå.