mina lyckade misslyckanden och misslyckad olycka.

Varje dag gör jag val.
varje dag väljer jag att orka vara den jag är. varje dag övertalar jag min hjärna om att jag vill gå upp ur sängen, trots att hela min kropp skriker NEJ.

men det finns saker jag inte väljer, som jag aldrig vill välja.
som driver mig till kanten av en avgrund som inget annat önskar än att få sluka mig hel.
jag väljer de sidor hos mig själv som jag står ut med, tycker om.
jag väljer att acceptera dessa och låter de vara en del av mig.

andra sidor som jag avskyr, rent av hatar, försöker jag begrava så långt ner att jag nästan kräks varje dag.
jag hatar att jag lever utan hud, att jag tar in allting omkring mig - samtidigt älskar jag det, att jag känner in allting och kan analysera in i minsta detalj, att jag kan läsa av människor med endast en blick.
trots det tar det så mycket energi att alltid vara på tå och beredd på att min kropp ska känna av något som utlöser ångest och panik.
jag hatar att jag pressar mig själv till min absoluta bristningsgräns i varje projekt jag tar mig an. jag hatar att jag fullständigt bryter ihop vid minsta misstag jag gör, för det gör jag - jag är mänsklig, men jag hatar att mitt huvud smular sönder hela mig så fort jag gör ett enda litet snedsteg.

jag tror inte att det går att förklara. hur jag faktiskt under snart två år har lärt mig så mycket - om mig själv. vem jag är, hur jag fungerar, vad jag tycker, vilka egenskaper jag har, vilka av dessa jag tycker om, vilka jag avskyr fast lär mig andas i takt med.

hur jag lärt mig respektera mig själv. ta mig själv på allvar. se mitt eget värde.
givetvis skriver jag detta när jag haft en hyfsad dag utan speciellt många uppförsbackar. imorgon kanske jag inte alls ser mitt eget värde utan endast ser mina lyckade misslyckanden och misslyckad olycka.

livet med emotionell instabilitet.

tack för ordet.